Helgen spenderades med unerbaraste baby. Vi var på krogen i fredags med pålle, vilket var sjukt kul. Sen i lördags bakade vi pepparkakor, dock brände vi första plåten :(. I söndags skulle jag repa, alex skulle följa med.. Men det blev inget.. :/ en bandmedlem sjuk... Men.. vi hade det mysigt iaf. Sen åkte vi hem till mig på kvällen, låg & tittade mycket på klipp från youtube..

Sen idag då. Så skulle han följa med mig till en viss sak. (anledningen till att han följde med mig hem på en söndag..) Han sjukanmälde sig i skolan & allt var bra. Tills min ångest slog till rejält. Jag fattar inte varför bara! Visst, lite förstår jag ju varför jag inte klarar av det! MEN VAFAN STEPHANIE! Ta tag i allt ist.

Nej. Jag ska såklart börja må skitdåligt, gråta & verkligen inte känna att jag är redo för det riktigt än. Så vi blev hemma ist. JIPPI! Fan va duktig jag är. Lät honom slösa 80 kr på ingenting. Slösa en hel skoldag för ingenting.

Förlåt.

Hur fan kan jag inte vara redo än? Seriöst stephanie, ett år sen ETT ÅR! Hör du hur längesen det var eller?
Jävla fitta. Move on ist.

Varför har jag så svårt att acceptera? Så svårt att glömma & bara gå vidare?

Jag vill tacka dig baby. För att du är så sjukt jävla underbar & för att du gör så mycket för mig. Du betyder verkligen ALLT ALLT ALLT för mig. Jag har haft en helt underbar helg med dig & jag skulle aldrig vilja lämna dina armar. Men ibland måste man.. Gah! Kom hit igen din bajs!
Jag vet att jag betyder väldigt mycket för dig med, & att du älskar mig mm.. Men ibland förstår jag bara inte varför. Typ idag. När jag gör såhär mot dig. När du försöker hjälpa mig & jag bara drar mig ur..
JAG ÄR EN FEGIS!!!!
Förlåt, jag älskar dig. & Tack, iaf. <3


Peace
/S