Ibland är jag så sjukt blind & så jävla förvirrad. Jag vet egentligen att något kommer hända, men gör ingenting åt saken. Skit samma. just nu är jag så jävla förvirrad & jag är på gränsen till panik. Inte rökt på nästan exakt 6 timmar, & då rökte jag en HALV ! fy fan


Okej, jag vet att jag gjorde fel. & jag vet egentligen inte varför jag skriver detta här. förmodligen för att du har erkännt att du med gjorde fel. Tack, för att du gjorde det. Det var liksom allt jag behövde. Att du själv kunde erkänna! Att du vågade & förstod. Det var allt jag ville. Jag ville nog egentligen inte ens ha något förlåt. Tror jag. Visserligen behövs väl ett förlåt, från båda hållen. Men det var mest ett erkännande att du gjorde fel.
Tack.

& jag förlåter dig. Jag förlåter dig för det du sa senast. För den människan jag känner hos dig skulle inte mena en sån sak. Inte mot en person som var din bästa vän. Jag förlåter dig för att du blev sur i stockholm. (jag vet att jag var elak, men jag glömde :( förlåt :$ ). Jag förlåter dig för att du lämnade mig helt ensam, med inga andra vänner kvar. Jag förlåter dig för att vår vänskap tog slut.

Men jag har svårt att förlåta en sak. En sak. & du vet vilken. Jag har svårt att förlåta att du valde honom före mig. Att du, efter allt jag sagt & berättat om honom endå litade mer på honom än på mig, din bästa vän. & även om du nu har erkänt, & sagt att du ångrar dig & gjorde ett misstag, så har jag svårt att förlåta det.
Tyvärr.

Men det kommer nog en dag, det tror jag. Jag kan ju inte vara bitter hela livet. Men just nu är det svårt.

Trots det så är jag redo. Om du vill. Vi kan bli vänner. Men inget kan bli som det var. Vi kommer inte kunna få det så underbart bra som vi hade det under det nästan hela året. Aldrig igen. Men vi kan åtminstone få det hälften så bra. & det är nästan bra nog.
Om du vill.

Peace
/S