Ja, jag hade svårt att komma på en vettig rubrik! VARNING! långt inlägg!

Jag kom att tänka på en sak innan idag. För ett år sen, lite mindre, mådde jag så sjukt jävla dåligt. Fy fan vad dåligt jag mådde. & om man går tillbaka till förra året i bloggen kan man även se det i mina inlägg. Jag känner egentligen inte den där känslan av att behöva skriva längre. Bloggen var mitt sätt att uttrycka mina känslor på, även om det var väldigt "gåtigt" & mycket intrasslat. Jag förstod det, & mina närmsta förstod det.

Jag hade ett behov av att prata, få känna lite sympati emellanåt. Jag känner inte det behovet längre. Inte sympati behov iallafall. Nu känner jag något annat. Jag vet egentligen inte själv vad jag känner. Vet inte om jag mår bra, om jag mår dåligt, är jag återställd eller är jag långt ifrån? Alla tankar & känslor är som ett enda garnystan. Jag känner mig tilltrasslad & trasig, men ändå är det något som håller ihop mig. Någon har trasslat in änden så att allt inte lossnar & blir ett enda långt trassligt band. Jag känner mig säker på vissa saker, men destu mer osäker inom andra saker.

Behöver jag mer tid? Finns det något jag glömt? Varför känner jag mig jämt så tom, så ensam? Jag vill inte prata om något, jag känner inte det behovet. Känner bara att jag besvärar folk med mina tankar & känslor. Det har pågått alldeles för länge nu & jag vill inte plåga er med det längre. Kanske borde jag helt enkelt sluta blogga? Tror dock inte det händer på ett tag. Ibland behöver jag detta, bara få skriva av mig. Men jag har ju inte något vettigt att skriva om? Jag har inga planer inom den närmsta framtiden & jag skriver ju inte flitigt nuförtiden direkt. Då skrev jag t.o.m flitigare när vi levde utan el i huset förra hösten.

Men som jag sa i början av inlägget, jag mådde fruktansvärt dåligt förra året. Jag kom att tänka på det när jag lyssnade på Evanescence - October. Den påminner mig om förra hösten/vintern. Hela texten känns igen & jag känner så mycket minnen & känslor komma tillbaka. Jag ville ha sympati, ville att någon ensam själ skulle tycka synd om mig. Jag ville inte tycka synd om mig själv, därför kändes det lite bra när någon annan gjorde det åt mig. Men samtidigt är det inte synd om mig, & det har aldrig varit det! Jag begriper inte vad som föll mig in. Men att känna sig lite omtyckt, att få lite sympati, att känna att det är faktiskt något hemskt som har hänt & att det kanske är lite synd om mig trots allt har hjälpt mig lite grann. När någon säger "vad hemskt", "Fan vad synd om dig", "Du är stark", då känner man att det är okej att må dåligt över det.

Jag vet, helt tilltrasslat, men så är det i min skalle med.

Jag är tacksam som FAN för de som hjälpt mig under hela min läkningsperiod & som fortfarande hjälper mig. Framförallt är jag EVIGT tacksam Alexander Michaloff. Han har alltid ställt upp, aldrig dömt mig & aldrig fått mig att känna att jag inte duger eller att jag är jobbig som mått så dåligt. Jag är även fruktansvärt tacksam för Sara, som var där dagen efter & även månaderna efter. Du kom in i mitt liv igen, & det har fått mig att andas lite lättare igen. Jonna, du hjälper mig genom att bara finnas. Du är helt jävla fanstastiskt underbar! Jag hoppas att du vet det, & jag hoppas att du vet hur mycket jag älskar dig vännen. Så självklart min psykolog, hon har hjälpt mig otroligt mycket! Jag hade inte kunnat drömma om en bättre psykolog än henne.

Såhär i efterhand tror jag inte ens att tabletterna hjälpt. Men det kanske är så att det är de som hjälper mig? De som hjälper mig ha humöret upp? Jag vet inte, men jag vet att jag snart ska sluta med dom (har 3 månader kvar av de jag har hemma, sen ett recept till med 3 månader som jag ska dela upp på 6-9 månader) & det får mig att må lite bättre i själen. Jag hatar tabletter. Skulle göra vad som helst för att slippa ta dem varje dag. Vad som helst.

Nej, nu ska jag sätta in en film i datorn, står mellan "Walk the line" (som vanligt) eller "Derailed" med Jennifer Aniston & Clive Owen. Sen & andra sidan så är Joaquin Phoenix min favvis skådis, så det blir nog walk the line ^_^

Natti natti :*

Peace
/S