Jag hade en skitjobbig vinter. Jag mådde inte så bra som jag trodde att jag gjorde, eller ville ge sken av iaf. Jag visste att det var något inom mig som gjorde ont hela tiden, som gnagde och inte ville låta mig vara. Men jag försökte ignorera det in till det sista. Det bröt ut i januari. jag hann knappt känna på det ordentligt. Jag träffade Max och jag måste säga att jag mår bra. Jag mår jättebra.

Men det är fortfarande något som gnager. Jag vet att det är det. Men jag vägrar känna efter, jag VILL inte känna efter. Jag mår ju bra! Kan jag inte bara få må bra då?

Men jag vet att det är något som är fel. Jag är inte mig själv.

Jag vill kunna känna att jag vill ta kameran och gå ut en runda med mig själv och musik, eller med någon. Och när jag väl har kameran med mig så vill jag kunna känna att jag faktiskt tar bra bilder. Jag vill kunna bry mig om mina vänner och inte känna mig tyngd av att lyssna på dom. Jag vill kunna ge dom den hjälp jag alltid kunnat ge dom. Men jag kan inte det, jag orkar inte det och jag vet inte varför. Det gör ont i mig att veta att jag inte gör någonting för att visa mina vänner hur mycket dom betyder för mig. Men jag vet inte hur jag ska göra när jag inte ens orkar ta tag i mig själv.

Jag mår bra, jag är lycklig. Lyckligare än jag varit på mycket mycket länge.

Men någonting är fel och jag vet inte vad..

Förlåt att jag inte är Stephanie.

Jag har nog ganska mycket att säga tror jag. Mycket tankar och känslor som egentligen behöver komma ut. Men jag vet inte hur jag ska få utlopp för dom riktigt. Känner mig bedövad på något sätt. Jag kan inte hjälpa någon annan just nu, vilket gör mig ledsen, för jag vill kunna hjälpa mina vänner. Men jag orkar inte. Jag är så utmattad att jag inte vet vad jag själv tänker ens. Nästan iaf. Jag låter väldigt egoistisk, men det är faktiskt så det är just nu. Jag måste få vara lite egoistisk ett tag. Jag lovar att jag blir bättre snart. Och ja, jag vet att oavsett vilken situation jag sitter i så löser det sig, jag vet det. Men vägen dit är jobbig. Iaf psykiskt. Jag vet om att jag inte är den bästa vännen just nu. Jag gör bara vad jag själv känner för, vad jag själv mår bra av. I'm sorry..