Btw, jag är i Svängsta (Karlshamn) hos Max! & Emil =) Åkte hit igårkväll ♥

Det är jobbigt att veta att min fina Max just nu gått & lagt sig i sin säng, i sin lägenhet, långt bort från mig. Visst jag är jätteglad för hans skull att han fått flytta hemifrån, ska få plugga det han vill plugga & att han får starta sitt eget liv. Men jag saknar honom, massor! Jag vill också sova i hans säng, i hans nya lägenhet. Jag vill alltid sova med honom, det är liksom något speciellt med att sova brevid den man älskar. Att kunna hålla om honom när man vill & att titta på honom när han sover om man själv har svårt att somna. & jag vet att det inte är mer än typ 11 mil mellan oss, men det är 11 mil för mycket.. Jag vande mig vid att sova med honom varje natt i 5 månader. Sen jag flyttade hem till Höör har jag haft svårt att somna & kännt mig väldigt ensam. Nu tänker ni kanske "bli inte så beroende av honom då?". Men det handar inte om det! Hur är det med gifta par? Som levt med varandra i flera år? De klarar nog inte heller av att sova ensam en längre tid.. & visst, 5 månader är kanske inte lång tid, men man vänjer sig snabbt vid att alltid ha någon brevid sig.

& jag vill inte sova ensam. Vill inte sova utan mig stora kluns brevid mig. Jag vill kunna vakna varje morgon & ge honom en puss, vill kunna ta ett mysigt bad med honom när fan man känner för det. Vill kunna titta på honom när han koncentrerar sig i ett spel. Jag vill kunna känna hans värme (även om han oftast kokar så man vill slänga bort honom). Jag vill kunna träffa honom varje dag, eller bara precis när fan man vill! Det kan jag inte nu. & jag hatar det..

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. =( ♥

Bilder från we♥it! =)

Ja, min yngsta lillebror blir 18 år idag. Herrejävlar vad åren flyger förbi =(

Grattis lillebror! ♥

Har nu, efter råd av Gaymasen, sett denna filmen. En fruktansvärd historia om en ung kille som kommer ut som gay i mitten av 70-talet. Om hur det är att inte bli accepterad, av sin egen familj! Man mår illa, gråter, blir förbannad & äcklad om vartannat. Det finns små ljusglimtar, små saker som får en att ge ett litet leende, men mesta dels är filmen ganska.. mörk, djup. Den är dessutom baserad på en verklig historia, vilket gör det ÄNNU mer hemskt..

Om ni vill veta mer så kan ni kolla IMDB, denna recensionen av Gaymasen. Eller varför inte bara se den? Klart värt att se kan jag säga!