STUPID!
Dumma dumma dumma natt. Idiot helvetes fitt rövhåls NATT!.
& varför ska jag vara så dum, så att jag gör saker som jag vet bara påminner mer om allt än vad det gjorde innan jag gjorde det? SKit samma, sjukt förvirrande, i know. Sjukt jobbigt att ingen (jag vågar inte fråga någon & utesluter därför alla) orkar med mig just nu. Att ingen (läs föregående parantes) vill lyssna på mitt lidande. Precis som att jag ska ha det så jävla mycket sämre än alla andra? NEJ! Det har jag inte. men jag skulle vilja prata om mina egna problem, precis som alla andra. Jag vill också kunna få utlopp för mina inre tankar, känslor eller whatever liksom.
Men ingen (läs första paratesen) förstår det. Ingen vill förstå? Fan asså. Jag är en fegis. EN FEG JÄVLA GRIS!
& jag är äcklig. Jag är ful. Jag luktar skit. Jag är inte värt NÅGONTING!. Jag borde inte ha några vänner. Jag borde VERKLIGEN inte ha en underbar pojkvän. Jag borde inte få ha min familj. Jag borde inte ha så många som bryr sig. Jag borde inte få ha det så "bra" som jag har det.
jag borde inte få leva.
jag vill inte leva.. Inte om livet går ut på att man ska vara glad, helt underbart lycklig, & sedan, efter 20 minuters total jävla misshandel (ja, det var en sorts misshandel, & jag är inte säker på att det var 20 min, men iaf.) så är livet inte längre värt något. För inte en sekund sen den 1 december 2006 har jag känt att "shit, livet sjukt underbart" INTE EN ENDA SEKUND!
Men för många gånger har jag bara velat lämna allt.
Alla känslor, alla minnen, alla drömmar, alla underbara människor. Bara velat lämna ALLT!
För ibland orkar jag inte mer. Orkar inte med allt som försigår i mitt jävla huvud. I mina jävla tankar. Allt är så jävla meningslöst.
Totalt jävla meningslöst.
Nej, jag vet att jag inte är ful mm, men jag känner så just nu, & då ska jag få skriva det. & förlåt för en väldigt "klagande" blogg idag. MEN JAG FÅR OM JAG VILL!
Tack & hej.
Peace
/S
& varför ska jag vara så dum, så att jag gör saker som jag vet bara påminner mer om allt än vad det gjorde innan jag gjorde det? SKit samma, sjukt förvirrande, i know. Sjukt jobbigt att ingen (jag vågar inte fråga någon & utesluter därför alla) orkar med mig just nu. Att ingen (läs föregående parantes) vill lyssna på mitt lidande. Precis som att jag ska ha det så jävla mycket sämre än alla andra? NEJ! Det har jag inte. men jag skulle vilja prata om mina egna problem, precis som alla andra. Jag vill också kunna få utlopp för mina inre tankar, känslor eller whatever liksom.
Men ingen (läs första paratesen) förstår det. Ingen vill förstå? Fan asså. Jag är en fegis. EN FEG JÄVLA GRIS!
& jag är äcklig. Jag är ful. Jag luktar skit. Jag är inte värt NÅGONTING!. Jag borde inte ha några vänner. Jag borde VERKLIGEN inte ha en underbar pojkvän. Jag borde inte få ha min familj. Jag borde inte ha så många som bryr sig. Jag borde inte få ha det så "bra" som jag har det.
jag borde inte få leva.
jag vill inte leva.. Inte om livet går ut på att man ska vara glad, helt underbart lycklig, & sedan, efter 20 minuters total jävla misshandel (ja, det var en sorts misshandel, & jag är inte säker på att det var 20 min, men iaf.) så är livet inte längre värt något. För inte en sekund sen den 1 december 2006 har jag känt att "shit, livet sjukt underbart" INTE EN ENDA SEKUND!
Men för många gånger har jag bara velat lämna allt.
Alla känslor, alla minnen, alla drömmar, alla underbara människor. Bara velat lämna ALLT!
För ibland orkar jag inte mer. Orkar inte med allt som försigår i mitt jävla huvud. I mina jävla tankar. Allt är så jävla meningslöst.
Totalt jävla meningslöst.
Nej, jag vet att jag inte är ful mm, men jag känner så just nu, & då ska jag få skriva det. & förlåt för en väldigt "klagande" blogg idag. MEN JAG FÅR OM JAG VILL!
Tack & hej.
Peace
/S
& everyone knows I'm in over my head.
Jaha, nu sitter man i skolan igen. Göra exakt samma sak som på alla andra lektioner. PALLA det. Ajja, sista dagen på en vecka. sen är det lov. Efter det är det bara en vecka till sen 5 veckors APU.
Palla att jag inte har fått någon APU plats än.
Iaf så ska A hem till mig idag. Puss på det :* Ska flytta alla saker imorrn till lägenheten sen ska vi hem till honom. Kanske ska träffa Stormarknad, Jewnah & hennes boy. Hoppas Hoppas! :* Sen är blir A 18 på söndag, & det är sista hemmamatchen.. Jävla pissesäsong har det vatt. FITT säsong rent utsagt. Men vi är tillbaka nästa år. Tack gode gud för att det är över nu.
Ibland får jag sån jävla ångest.
Ja, det får jag. Ångest & panik. Jag vet inte ens varför! men det händer iaf. & jag orkar bara inte mer. Jag vill inte ha den känslan mer! Det blir så mycket. Det är för ofta, allt för ofta. Varför ska det vara så? ÅH! Jag får fan sinne på det! Men jag pallar inte ens klaga på det längre. För det har pågått allt för länge.Så länge. & jag har vant mig. vant mig vid den där jävla känslan av att vara så sjukt rädd om det är mörkt, känslan av hjärtklappning såfort jag känne rmig minsta lilla stressad. Känslan av att alla tittar på mig, av att alla vet exakt vad jag tänker. Känslan av att alla vill mig illa. Fy fan.
Känslan är alltid olidlig.
Känslan av att ingen vill mig väl, att ingen bryr sig. Känslan som aldrig tar slut. Ångesten som gör att jag kan börja gråta precis varfan som helst. HELA TIDEN! Det kvittar om jag är i skolan, på bussen eller hemma. Det kan hända var somhelst. & det är inte kul. Inte alls kul.
Nu vill jag inte skriva mer om det. Blir bara depp av det,.
Nu längtar jag till A.
Peace
/S
Palla att jag inte har fått någon APU plats än.
Iaf så ska A hem till mig idag. Puss på det :* Ska flytta alla saker imorrn till lägenheten sen ska vi hem till honom. Kanske ska träffa Stormarknad, Jewnah & hennes boy. Hoppas Hoppas! :* Sen är blir A 18 på söndag, & det är sista hemmamatchen.. Jävla pissesäsong har det vatt. FITT säsong rent utsagt. Men vi är tillbaka nästa år. Tack gode gud för att det är över nu.
Ibland får jag sån jävla ångest.
Ja, det får jag. Ångest & panik. Jag vet inte ens varför! men det händer iaf. & jag orkar bara inte mer. Jag vill inte ha den känslan mer! Det blir så mycket. Det är för ofta, allt för ofta. Varför ska det vara så? ÅH! Jag får fan sinne på det! Men jag pallar inte ens klaga på det längre. För det har pågått allt för länge.Så länge. & jag har vant mig. vant mig vid den där jävla känslan av att vara så sjukt rädd om det är mörkt, känslan av hjärtklappning såfort jag känne rmig minsta lilla stressad. Känslan av att alla tittar på mig, av att alla vet exakt vad jag tänker. Känslan av att alla vill mig illa. Fy fan.
Känslan är alltid olidlig.
Känslan av att ingen vill mig väl, att ingen bryr sig. Känslan som aldrig tar slut. Ångesten som gör att jag kan börja gråta precis varfan som helst. HELA TIDEN! Det kvittar om jag är i skolan, på bussen eller hemma. Det kan hända var somhelst. & det är inte kul. Inte alls kul.
Nu vill jag inte skriva mer om det. Blir bara depp av det,.
Nu längtar jag till A.
Peace
/S
Back to the place where I belong
Jag vill bara att du ska se mig. Vill att du ska veta att jag finns, att jag vill vara där du är hela tiden. Du vill inte se mig, inte höra mig & du vill inte träffa mig. Du vill inte ta på mig, känna på mig. Du vill ingenting! Du vill inte att jag ska existera. & du vill framförallt inte att jag ska känna såhär.
Jag vet det. Du behöver liksom inte försöka dölja det. För jag vet det! Du bryr dig inte. Du orkar kanske inte? Du vill kanske inte? Men jag orkar inte gå runt & låtsas. Säg som det är. UT MED DET DÅ! Jag vill inte ha det såhär. Inte igen.
Allt är så fel, så fruktansvärt fel.
Varför vill du inte se mig längre? varför? FAN! nu kommer den jävla frågan igen. Alltid den jävla cp frågan ; Varför. Jag vill inte längre. Jag vill ju bara ha det sådär bra som bara VI kan ha det. Bara du & jag. För jag vet att det kan vara så bra. I know it. Men om du vägrar säga vad det är, eller vägrar erkänna något så blir det så jävla svårt.
Behåll mig, gör vad fan du vill med mig! men snälla, lämna mig inte.
Lämnar du mig så klarar jag aldrig av detta livet. Du har fått mig att tro på allt. Det vet du om. Det är du som hjälpt mig på min väg mot lyckan, du som hjälpt mig med min deprission. Jag klarar inte det. Inte utan dig.
Det är du som är ljuset, förstå det.
Peace
/S
Jag vet det. Du behöver liksom inte försöka dölja det. För jag vet det! Du bryr dig inte. Du orkar kanske inte? Du vill kanske inte? Men jag orkar inte gå runt & låtsas. Säg som det är. UT MED DET DÅ! Jag vill inte ha det såhär. Inte igen.
Allt är så fel, så fruktansvärt fel.
Varför vill du inte se mig längre? varför? FAN! nu kommer den jävla frågan igen. Alltid den jävla cp frågan ; Varför. Jag vill inte längre. Jag vill ju bara ha det sådär bra som bara VI kan ha det. Bara du & jag. För jag vet att det kan vara så bra. I know it. Men om du vägrar säga vad det är, eller vägrar erkänna något så blir det så jävla svårt.
Behåll mig, gör vad fan du vill med mig! men snälla, lämna mig inte.
Lämnar du mig så klarar jag aldrig av detta livet. Du har fått mig att tro på allt. Det vet du om. Det är du som hjälpt mig på min väg mot lyckan, du som hjälpt mig med min deprission. Jag klarar inte det. Inte utan dig.
Det är du som är ljuset, förstå det.
Peace
/S
& why are you so wonderful?
Jag kan inte få dig ur mina jävla tankar & allt du gör är att ignorera det. Inte bry dig.
Du förstår inte. Du vill kanske inte förstå?
VAD FAN HÄNDER?!
:'(
Peace
/S
Du förstår inte. Du vill kanske inte förstå?
VAD FAN HÄNDER?!
:'(
Peace
/S
& where are you ?
Fan då. Allt ska vara så svårt & jobbigt just nu. Flytta & bajs, A, skolan, ja. en del grejer iaf.
Man jag orkar inte att DU ska vara så konstig? Så... Annorlunda. Varför är du det? VARFÖR?! Har jag gjort något fel? Har du tröttnat på mig? Finns det någon annan? Åh, snälla bara säg vad det är. Jag vill veta om jag ska göra något för att det ska bli så bra som vi ska ha det. Så bra som vi hade det innan du blev helt.. gay. Varför liksom.
Allid varför.
Skolan är bajs åt helvete. Allt går så dåligt så jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar ju bara inte fixa med allt. Visst, jag trivs som fan & jag vill aldrig lämna denna klassen, never EVER! Jag älskar er :* Men det är så jävla jobbigt att försöka koncentrera sig hela tiden. Jag kan inte. Det finns för mycket i tankarna. Jag får hoppas att det löser sig. För er, er vill jag inte lämna <3
Flytta ja. Usch.
Idag har jag en halvbra dag. Jag är på bra humör, har bra sällskap mm. Men endå är det något som ska gnaga inne i mig. Jag vill inte det. Som om något äter upp mig innifrån, typ, förstör mig. Tänker gör jag nästan hela tiden. På det, dom. På helvetet. Jävla FITTA! JAG VILL INTE TÄNKA PÅ ER LÄNGRE! JAG HATAR ER! FAN!
Men jag tror inte jag skulle känna igen er längre.
Egentligen är väl det bäst. Men allt det skitet som ni utsatte mig för, all smuts, alla slag, alla ord. Allt ni utsatte mig för. Skamen, kylan, rädslan. Ni har förstört så mycket av mig så ni ska bara veta. Jag litar inte på någon. Sure, jag litar på folk. Men inte fullt ut. Nope.
Det är ert fel att allt är såhär! ERT! inte mitt.
Får jag lov att skylla ifrån mig, eller är jag feg, liten & svag?
Peace
/S
Man jag orkar inte att DU ska vara så konstig? Så... Annorlunda. Varför är du det? VARFÖR?! Har jag gjort något fel? Har du tröttnat på mig? Finns det någon annan? Åh, snälla bara säg vad det är. Jag vill veta om jag ska göra något för att det ska bli så bra som vi ska ha det. Så bra som vi hade det innan du blev helt.. gay. Varför liksom.
Allid varför.
Skolan är bajs åt helvete. Allt går så dåligt så jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar ju bara inte fixa med allt. Visst, jag trivs som fan & jag vill aldrig lämna denna klassen, never EVER! Jag älskar er :* Men det är så jävla jobbigt att försöka koncentrera sig hela tiden. Jag kan inte. Det finns för mycket i tankarna. Jag får hoppas att det löser sig. För er, er vill jag inte lämna <3
Flytta ja. Usch.
Idag har jag en halvbra dag. Jag är på bra humör, har bra sällskap mm. Men endå är det något som ska gnaga inne i mig. Jag vill inte det. Som om något äter upp mig innifrån, typ, förstör mig. Tänker gör jag nästan hela tiden. På det, dom. På helvetet. Jävla FITTA! JAG VILL INTE TÄNKA PÅ ER LÄNGRE! JAG HATAR ER! FAN!
Men jag tror inte jag skulle känna igen er längre.
Egentligen är väl det bäst. Men allt det skitet som ni utsatte mig för, all smuts, alla slag, alla ord. Allt ni utsatte mig för. Skamen, kylan, rädslan. Ni har förstört så mycket av mig så ni ska bara veta. Jag litar inte på någon. Sure, jag litar på folk. Men inte fullt ut. Nope.
Det är ert fel att allt är såhär! ERT! inte mitt.
Får jag lov att skylla ifrån mig, eller är jag feg, liten & svag?
Peace
/S
Here's a middle finger
Jag önskar att du kunde se. Kunde se hur mycket jag verkligen behöver dig. Önskar att du kunde se hur jävla mycket du betyder för mig. Se hur jag känner såfort jag är ifrån dig eller inte får prata med dig. Jag önskar att du kunde se hur krossad jag blir varje gång jag tänker tanken att förlora dig..
Jag vill aldrig det babe. Aldrig någonsin! Jag vet såklart att ingenting varar föralltid, men det kan väl vara länge? Det ska ju vara du & jag. SÅ ska det vara! Det säger alla. Ingen Steph utan Alex. Ingen Alex utan Steph.
Nej, det håller inte på att ta slut, men jag vill bara att han ska förstå. Vill att han ska känna samma sak för mig. (vilket jag tror & hoppas) Jag vill att han ska förstå hur jävla mycket jag älskar honom.
Det går visserligen inte att förklara på något sätt. Men jag ville iaf försöka. Det gick kanske inte så bra, men whatever. Ni fattar nog att han betyder sjukligt mycket för mig. Min älskade Alex :*
Jag orkar inte med min familj just nu. Mamma är stressad som aldrig förr, pappa blir bara surare & surare för varje jävla dag. Bröderna blir störigare & bråkigare för varje dag som går. Vilket resultertar i att alla blir sura på varandra & att vi inte kan ha en normal vardag. Visserligen brukar vi inte ha det, men så normal som möjligt menade jag nu. Sedan resulterar det i att jag blir något mittemellan. Sitter i mitten & är helt tyst. Vågar inte säga något? orkar inte göra det värre? Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag är tyst. Men jag orkar bara inte känna såhär. & pappa blir fan sur på minsta lilla skit sak. FAN DÅ! Smäller i dörrar, slänger saker efter sig, väsnas vad han än gör. Palla det då. & bröderna är stirriga, kan inte vara stilla eller tysta, bråkar för minsta lilla jävla skit sak. Mamma sitter först helt tyst, suckar, säger någon snävig kommentar till pappa & sen skäller hon så mycket på bröderna att hon börjar gråta.
& där sitter jag. Önskar att allt bara kunde sluta. Försöker komma på något att säga för att lätta på situationen. Men när jag väl säger något är det redan försent. Ingen lyssnar eller så bryr dom sig inte speciellt mycket om vad jag säger. Det brukar sluta med att jag sitter på mitt rum, i mörkret, tänker, kanske gråter & lyssnar på vad som händer där nere. Orkar inte med det längre bara. Det känns så jävla deppigt att vara hemma. Alltid. Det är inte kul att vara hemma längre. Min familj är inte som den brukade vara. Vad hände? :/
Cyklade förbi där idag.. Med hela familjen. Jag ville egentligen bara hoppa av cykeln, lägga mig på marken & bryta ihop. Precis så kändes det. Exakt! Men jag kunde inte. Jag var tvungen att hålla tillbaka det. Jävla pissmög. Min mage gör ont, mitt hjärta slår fittigt hårt, jag vill bara sova & allt känns så jävla meningslöst just nu.
Allt är inte meningslöst, & allt låter så jävla deppigt just nu. men just nu känns allt deppigt. Ingenting just nu kan få mig att må en gnutta bättre. Inte ens A tror jag. Jag vet inte. Skit samma. Dra fan.
Förlåt för alla svordomar & all deppig info, men jag var tvungen att skriva av mig. Bajskorv!
(skrivet 19/10)
Peace
/S
Jag vill aldrig det babe. Aldrig någonsin! Jag vet såklart att ingenting varar föralltid, men det kan väl vara länge? Det ska ju vara du & jag. SÅ ska det vara! Det säger alla. Ingen Steph utan Alex. Ingen Alex utan Steph.
Nej, det håller inte på att ta slut, men jag vill bara att han ska förstå. Vill att han ska känna samma sak för mig. (vilket jag tror & hoppas) Jag vill att han ska förstå hur jävla mycket jag älskar honom.
Det går visserligen inte att förklara på något sätt. Men jag ville iaf försöka. Det gick kanske inte så bra, men whatever. Ni fattar nog att han betyder sjukligt mycket för mig. Min älskade Alex :*
Jag orkar inte med min familj just nu. Mamma är stressad som aldrig förr, pappa blir bara surare & surare för varje jävla dag. Bröderna blir störigare & bråkigare för varje dag som går. Vilket resultertar i att alla blir sura på varandra & att vi inte kan ha en normal vardag. Visserligen brukar vi inte ha det, men så normal som möjligt menade jag nu. Sedan resulterar det i att jag blir något mittemellan. Sitter i mitten & är helt tyst. Vågar inte säga något? orkar inte göra det värre? Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag är tyst. Men jag orkar bara inte känna såhär. & pappa blir fan sur på minsta lilla skit sak. FAN DÅ! Smäller i dörrar, slänger saker efter sig, väsnas vad han än gör. Palla det då. & bröderna är stirriga, kan inte vara stilla eller tysta, bråkar för minsta lilla jävla skit sak. Mamma sitter först helt tyst, suckar, säger någon snävig kommentar till pappa & sen skäller hon så mycket på bröderna att hon börjar gråta.
& där sitter jag. Önskar att allt bara kunde sluta. Försöker komma på något att säga för att lätta på situationen. Men när jag väl säger något är det redan försent. Ingen lyssnar eller så bryr dom sig inte speciellt mycket om vad jag säger. Det brukar sluta med att jag sitter på mitt rum, i mörkret, tänker, kanske gråter & lyssnar på vad som händer där nere. Orkar inte med det längre bara. Det känns så jävla deppigt att vara hemma. Alltid. Det är inte kul att vara hemma längre. Min familj är inte som den brukade vara. Vad hände? :/
Cyklade förbi där idag.. Med hela familjen. Jag ville egentligen bara hoppa av cykeln, lägga mig på marken & bryta ihop. Precis så kändes det. Exakt! Men jag kunde inte. Jag var tvungen att hålla tillbaka det. Jävla pissmög. Min mage gör ont, mitt hjärta slår fittigt hårt, jag vill bara sova & allt känns så jävla meningslöst just nu.
Allt är inte meningslöst, & allt låter så jävla deppigt just nu. men just nu känns allt deppigt. Ingenting just nu kan få mig att må en gnutta bättre. Inte ens A tror jag. Jag vet inte. Skit samma. Dra fan.
Förlåt för alla svordomar & all deppig info, men jag var tvungen att skriva av mig. Bajskorv!
(skrivet 19/10)
Peace
/S
& why is that?
Varför?
Det är fan den ständiga frågan. Ständiga frågan som aldrig får något jävla svar. Varför varför varför. JAG ORKAR INTE MED DEN JÄVLA FRÅGAN LÄNGRE! & jag orkar inte gråta varje jävla natt. Jag orkar inte gråta helt jävla ensam. Men såfort jag lyfter luren & ringer någon så säger jag något som jag egentligen inte ville säga & lägger på. Jag vill inte ha det så. Jag vill att någon jävel ska förstå att det är något som inte är rätt. Jag vill att någon enda jävla människa ska fråga mig hur det verkligen VERKLIGEN är. Inte det där vardagliga "hur är det idag?". Jag orkar inte med den frågan! Vad fan ska jag svara? Åh jo, det är skitbra. Låg uppe halva natten & grät. det är därför jag är så jävla trött. NEJ! Jag vill inte! VILL INTE!
Fan, kan inte någon bara visa att dom byr sig, iaf lite? Jag vet fan att ni bryr er, men ni visar inte det så som jag önskar. Visst, lite egoistiskt, men vafan. Endå. Ni vet fan hur jag mår rent psykiskt asså. Ni vet det! Men ni tänker aldrig på att det kanske är därför jag ringer. På att det kanske är därför jag har svårt att lägga på. Därför jag viskar eller att det är därför det är så sent.
Nej, ni tänker inte. & ni ska vara mina vänner. Ni förstår inte. Jag har visserligen inte bett er att förstå heller. Men ni kan väl iaf visa att ni bryr er? Visa det så att jag ser & förstår att ni bryr er. För även om jag vet att ni gör det så känns det inte så. Inte för tillfället iaf.. jävla piss skit.
Fan. Jag vet egentligen inte vilka som ska ta åt sig av detta, men ni vet väl vem ni är när ni läser det I guess. Men snälla, engagera er lite någongång. Bara någon enstaka jävla gång. Det skulle uppskattas..
Förlåt för min deppiga & egoistiska blogg idag, men idag är jag så sjukt jävla sliten & trött. & framförallt ledsen. På personer som betyder mest av allt. ALLT! Typ tack.
Peace
/S
Det är fan den ständiga frågan. Ständiga frågan som aldrig får något jävla svar. Varför varför varför. JAG ORKAR INTE MED DEN JÄVLA FRÅGAN LÄNGRE! & jag orkar inte gråta varje jävla natt. Jag orkar inte gråta helt jävla ensam. Men såfort jag lyfter luren & ringer någon så säger jag något som jag egentligen inte ville säga & lägger på. Jag vill inte ha det så. Jag vill att någon jävel ska förstå att det är något som inte är rätt. Jag vill att någon enda jävla människa ska fråga mig hur det verkligen VERKLIGEN är. Inte det där vardagliga "hur är det idag?". Jag orkar inte med den frågan! Vad fan ska jag svara? Åh jo, det är skitbra. Låg uppe halva natten & grät. det är därför jag är så jävla trött. NEJ! Jag vill inte! VILL INTE!
Fan, kan inte någon bara visa att dom byr sig, iaf lite? Jag vet fan att ni bryr er, men ni visar inte det så som jag önskar. Visst, lite egoistiskt, men vafan. Endå. Ni vet fan hur jag mår rent psykiskt asså. Ni vet det! Men ni tänker aldrig på att det kanske är därför jag ringer. På att det kanske är därför jag har svårt att lägga på. Därför jag viskar eller att det är därför det är så sent.
Nej, ni tänker inte. & ni ska vara mina vänner. Ni förstår inte. Jag har visserligen inte bett er att förstå heller. Men ni kan väl iaf visa att ni bryr er? Visa det så att jag ser & förstår att ni bryr er. För även om jag vet att ni gör det så känns det inte så. Inte för tillfället iaf.. jävla piss skit.
Fan. Jag vet egentligen inte vilka som ska ta åt sig av detta, men ni vet väl vem ni är när ni läser det I guess. Men snälla, engagera er lite någongång. Bara någon enstaka jävla gång. Det skulle uppskattas..
Förlåt för min deppiga & egoistiska blogg idag, men idag är jag så sjukt jävla sliten & trött. & framförallt ledsen. På personer som betyder mest av allt. ALLT! Typ tack.
Peace
/S
Be careful what you wish for.
Så var man här igen. När ingenting blir riktigt som man vill. En hel jävla dag.. Jag orkar inte med skolan, & sitter därför på massa andra sidor, som jag inte borde. Jag borde inte skriva detta heller. Men jag orkar bara inte. Jag har ingen som helst ork eller lust. Ingenting! Jag känner mig bara så jävla utmattat. Jag vill inte. VILL INTE MER! fan. Jag vill bara kunna känna det där stinget som jag kände när jag kom hit första dagen. Att jag verkligen skulle klara det. Att jag orkade. Men framförallt att jag ville.
Jag orkar bara inte känna den jävla pressen. Känna mig stressad för att jag vet att jag inte kommer klara av det. JAG VET JU DET! Men jag orkar heller inte göra något åt det. jag vill, fan asså. Allt kommer gå så sjukt mycket åt helvete. & jag vill inte det. jag vill få en bra & säkrad framtid. Men det kommer jag inte å om jag inte tar tag i allt nu!
men jag kommer inte göra det. Jag känner mig själv. Jag orkar inte. Inte just nu asså. Allt är så sjukt jobbigt. Just nu. Jag fattar bara inte. varför just nu?! Varför just jag?. Kanske skulle säga till min mamma att jag borde börja på dom där jävla pillerna. Helvets jävla piss skit! JAG VILL INTE! men om jag måste så måste jag ju.. Men jag vill inte. verkligen inte. FOlk som känner mig vet hur mycket jag hatar att ta tabletter. Knappt att jag vill ta värktabletter ens. Men fan. Vill jag må bra, vill jag få det bra & om jag vill kunna orka, så måste jag. FAN!
Det blir väl bättre sen.
Idag ska jag inte göra mycket mer än vara i skolan, sticka till lund & träffa S. Sen ska jag hem. Till lägenheten & äta, sen hem till det isigt kalla huset. FAN vad kallt där är nu.
Pease
/S
I'm going home,
Back to the place where I belong,
And where your love has always been enough for me.
Jag orkar bara inte känna den jävla pressen. Känna mig stressad för att jag vet att jag inte kommer klara av det. JAG VET JU DET! Men jag orkar heller inte göra något åt det. jag vill, fan asså. Allt kommer gå så sjukt mycket åt helvete. & jag vill inte det. jag vill få en bra & säkrad framtid. Men det kommer jag inte å om jag inte tar tag i allt nu!
men jag kommer inte göra det. Jag känner mig själv. Jag orkar inte. Inte just nu asså. Allt är så sjukt jobbigt. Just nu. Jag fattar bara inte. varför just nu?! Varför just jag?. Kanske skulle säga till min mamma att jag borde börja på dom där jävla pillerna. Helvets jävla piss skit! JAG VILL INTE! men om jag måste så måste jag ju.. Men jag vill inte. verkligen inte. FOlk som känner mig vet hur mycket jag hatar att ta tabletter. Knappt att jag vill ta värktabletter ens. Men fan. Vill jag må bra, vill jag få det bra & om jag vill kunna orka, så måste jag. FAN!
Det blir väl bättre sen.
Idag ska jag inte göra mycket mer än vara i skolan, sticka till lund & träffa S. Sen ska jag hem. Till lägenheten & äta, sen hem till det isigt kalla huset. FAN vad kallt där är nu.
Pease
/S
I'm going home,
And where your love has always been enough for me.
& you are,
Fan ta dig! Varför ska du vara så jävla underbar? Dumma dig. Aldrig någonsin att någon har fått mitt hjärta att slå så som du får. Aldrig att någon har gett mig skuldkänslor utan att ens veta om det. För fan, det kvittar vad jag gör. Jag får sånna jävla skuldkänslor om jag gör något jag inte borde göra. Typ, slår dig. FÖRLÅT! :/
Du är hela min jävla värld Alex. Hela fucking världen. Jag vill kunna säga till dig att du är mitt liv, allt jag tänker på & allt jag behöver. Skulle du tro mig då? Jag vill kunna leva med dig tills jag dör. Vill du det? Jag vill att du ska vara pappa till mina barn. Är det okej? Om 40 år vill jag kunna älska dig, & känna att du älskar mig tillbaka lika mycket som nu. Kommer det bli så?
jag hatar att gå runt & inte veta. Fan, you know it. Det värsta med dessa frågorna är att man måste vänta & se. Jag hoppas, hoppashoppashoppas att det blir så. & att du vill det lika mycket som jag. För som jag ser det, så finns det inget som hindrar oss. Vi är störst bäst & vackrast, & we know it!
Jag älskar dig, så otroligt mycket. Jag önskar att du kunde se dig själv genom mina ögon. Sen jämnföra hur du känner för mig. Jag kan slå vad om att, även om du inte hade sagt det, hade märkt att jag älskar dig, mer än vad man borde. Mer än du älskar mig.
I know that.
& jag vet att du älskar mig.
Annars hade du inte stått ut.
Tack <3
Peace
/S
Du är hela min jävla värld Alex. Hela fucking världen. Jag vill kunna säga till dig att du är mitt liv, allt jag tänker på & allt jag behöver. Skulle du tro mig då? Jag vill kunna leva med dig tills jag dör. Vill du det? Jag vill att du ska vara pappa till mina barn. Är det okej? Om 40 år vill jag kunna älska dig, & känna att du älskar mig tillbaka lika mycket som nu. Kommer det bli så?
jag hatar att gå runt & inte veta. Fan, you know it. Det värsta med dessa frågorna är att man måste vänta & se. Jag hoppas, hoppashoppashoppas att det blir så. & att du vill det lika mycket som jag. För som jag ser det, så finns det inget som hindrar oss. Vi är störst bäst & vackrast, & we know it!
Jag älskar dig, så otroligt mycket. Jag önskar att du kunde se dig själv genom mina ögon. Sen jämnföra hur du känner för mig. Jag kan slå vad om att, även om du inte hade sagt det, hade märkt att jag älskar dig, mer än vad man borde. Mer än du älskar mig.
I know that.
& jag vet att du älskar mig.
Annars hade du inte stått ut.
Tack <3
Peace
/S
This fucking mess..
Ibland är jag så sjukt blind & så jävla förvirrad. Jag vet egentligen att något kommer hända, men gör ingenting åt saken. Skit samma. just nu är jag så jävla förvirrad & jag är på gränsen till panik. Inte rökt på nästan exakt 6 timmar, & då rökte jag en HALV ! fy fan
Okej, jag vet att jag gjorde fel. & jag vet egentligen inte varför jag skriver detta här. förmodligen för att du har erkännt att du med gjorde fel. Tack, för att du gjorde det. Det var liksom allt jag behövde. Att du själv kunde erkänna! Att du vågade & förstod. Det var allt jag ville. Jag ville nog egentligen inte ens ha något förlåt. Tror jag. Visserligen behövs väl ett förlåt, från båda hållen. Men det var mest ett erkännande att du gjorde fel.
Tack.
& jag förlåter dig. Jag förlåter dig för det du sa senast. För den människan jag känner hos dig skulle inte mena en sån sak. Inte mot en person som var din bästa vän. Jag förlåter dig för att du blev sur i stockholm. (jag vet att jag var elak, men jag glömde :( förlåt :$ ). Jag förlåter dig för att du lämnade mig helt ensam, med inga andra vänner kvar. Jag förlåter dig för att vår vänskap tog slut.
Men jag har svårt att förlåta en sak. En sak. & du vet vilken. Jag har svårt att förlåta att du valde honom före mig. Att du, efter allt jag sagt & berättat om honom endå litade mer på honom än på mig, din bästa vän. & även om du nu har erkänt, & sagt att du ångrar dig & gjorde ett misstag, så har jag svårt att förlåta det.
Tyvärr.
Men det kommer nog en dag, det tror jag. Jag kan ju inte vara bitter hela livet. Men just nu är det svårt.
Trots det så är jag redo. Om du vill. Vi kan bli vänner. Men inget kan bli som det var. Vi kommer inte kunna få det så underbart bra som vi hade det under det nästan hela året. Aldrig igen. Men vi kan åtminstone få det hälften så bra. & det är nästan bra nog.
Om du vill.
Peace
/S
Okej, jag vet att jag gjorde fel. & jag vet egentligen inte varför jag skriver detta här. förmodligen för att du har erkännt att du med gjorde fel. Tack, för att du gjorde det. Det var liksom allt jag behövde. Att du själv kunde erkänna! Att du vågade & förstod. Det var allt jag ville. Jag ville nog egentligen inte ens ha något förlåt. Tror jag. Visserligen behövs väl ett förlåt, från båda hållen. Men det var mest ett erkännande att du gjorde fel.
Tack.
& jag förlåter dig. Jag förlåter dig för det du sa senast. För den människan jag känner hos dig skulle inte mena en sån sak. Inte mot en person som var din bästa vän. Jag förlåter dig för att du blev sur i stockholm. (jag vet att jag var elak, men jag glömde :( förlåt :$ ). Jag förlåter dig för att du lämnade mig helt ensam, med inga andra vänner kvar. Jag förlåter dig för att vår vänskap tog slut.
Men jag har svårt att förlåta en sak. En sak. & du vet vilken. Jag har svårt att förlåta att du valde honom före mig. Att du, efter allt jag sagt & berättat om honom endå litade mer på honom än på mig, din bästa vän. & även om du nu har erkänt, & sagt att du ångrar dig & gjorde ett misstag, så har jag svårt att förlåta det.
Tyvärr.
Men det kommer nog en dag, det tror jag. Jag kan ju inte vara bitter hela livet. Men just nu är det svårt.
Trots det så är jag redo. Om du vill. Vi kan bli vänner. Men inget kan bli som det var. Vi kommer inte kunna få det så underbart bra som vi hade det under det nästan hela året. Aldrig igen. Men vi kan åtminstone få det hälften så bra. & det är nästan bra nog.
Om du vill.
Peace
/S
Citat
"det går att stoppa in den, men det gör ont." - Jag, om min hörlure.
"i killed my wife." jonas - and then? "i killed myself" - Mikael på engelskalektionen ^^
"Jag sprutade mig själv i ögat" - Jonna när vi sprayade håret ^^
"Det är en snoppring, sätter man på den så bara schluuuuuuuuuuuuupp <visar med handen>" - Jocke om Stiflers lakrisringar ^^
"haha, han har hotpants!" - Jocke, när vi tittade på film. han hade kallingar :O HAHA!
Jesper på fotolektionen - "han har en känd bild där han lägger ner jesuskorset i kiss..." Maxi -"Det blir kissendomen! " HAHA!
Vi tittade på Romeo & Julia. Johan: "Går han & snackar med sig själv? "Stifler: "Man gjorde så på den tiden" . haha ^_^
"Tänk att gå runt & se ut som att man har knullat hela tiden" - jag om min frisyr när jag & maxi snackade om mitt rufsiga hår ^_^
Medieproduktionslektion. Alla snackar i munnen.."Men förhelvete," "fan då" sen säger Maxi "ALLAS MAMMOR!" & alla blir tysta & skrattar :)
"jag klarar inte att ha en liten, jag måste ha en stor!" - Jag på mattelektionen om miniräknare.
Maxi -"Hur många ska till gustav?" Jocke- "Känner ni också Gustav!" hehe :D
Sen har vi "polisen" som egentligen inte är ett citat.. men det var kul! Konstapel kissekatt ^^ HAHAHHAA!
Allt kul händer Älvan ;)
"i killed my wife." jonas - and then? "i killed myself" - Mikael på engelskalektionen ^^
"Jag sprutade mig själv i ögat" - Jonna när vi sprayade håret ^^
"Det är en snoppring, sätter man på den så bara schluuuuuuuuuuuuupp <visar med handen>" - Jocke om Stiflers lakrisringar ^^
"haha, han har hotpants!" - Jocke, när vi tittade på film. han hade kallingar :O HAHA!
Jesper på fotolektionen - "han har en känd bild där han lägger ner jesuskorset i kiss..." Maxi -"Det blir kissendomen! " HAHA!
Vi tittade på Romeo & Julia. Johan: "Går han & snackar med sig själv? "Stifler: "Man gjorde så på den tiden" . haha ^_^
"Tänk att gå runt & se ut som att man har knullat hela tiden" - jag om min frisyr när jag & maxi snackade om mitt rufsiga hår ^_^
Medieproduktionslektion. Alla snackar i munnen.."Men förhelvete," "fan då" sen säger Maxi "ALLAS MAMMOR!" & alla blir tysta & skrattar :)
"jag klarar inte att ha en liten, jag måste ha en stor!" - Jag på mattelektionen om miniräknare.
Maxi -"Hur många ska till gustav?" Jocke- "Känner ni också Gustav!" hehe :D
Sen har vi "polisen" som egentligen inte är ett citat.. men det var kul! Konstapel kissekatt ^^ HAHAHHAA!
Allt kul händer Älvan ;)
JAAAAAAAAAAAAAAA!
Nu är det nästan helt klart. Nästan helt jävla klart!
Vi kanske får bo som en vanligt familj, leva som en vanlig familj.
Vi kanske blir en vanlig familj igen.
& det skulle få mig att må bra.
Det är nästan helt klart. Bara några ynka småsaker kvar. Men sen är det klart.
& då flyttar vi
JA!
Peace
/S
Vi kanske får bo som en vanligt familj, leva som en vanlig familj.
Vi kanske blir en vanlig familj igen.
& det skulle få mig att må bra.
Det är nästan helt klart. Bara några ynka småsaker kvar. Men sen är det klart.
& då flyttar vi
JA!
Peace
/S
& everybody hates you in the end.
Varför ska allt vara så svårt? Så svårt att höra sanningen, så svårt att BERÄTTA sanningen. Varför är allt så svårt? & varför ska det göra så jävla ont att försöka? Försöka få allt att funka, försöka sova, äta & jobba i skolan. Varför ska det vara så svårt att vara trevlig mot alla? Det gör så jävla ont att bara försöka! Endå gör jag fan aldrig tillräckligt. Det kvittar hur mycket man försöker så är det någon som tycker att det är för lite. Alltid!
Ibland vill jag säga ifrån. Men så samtidigt känns det så jävla fel. Liksom, dom har ju rätt, varför ska jag då får en chans att säga till? Dom menar ju inget illa, dom vill bara tala om för mig vad som är bäst för mig. Jag vet att dom bara menar väl. JAG VET DET!
Men dom vet inte hur ont det gör. Vet inte hur jävla svårt det är. Jag vill, men kan inte. Jag vill, men orkar inte. Jag vill med jag har inte styrkan till det! Jag är så svag , så svag. Det finns så himla mycket som jag vill kunna, som jag verkligen önskar ! Men jag kan inte, orkar inte. Det gör för ont..
& jag får ont av allt jag hör om mig. Om dom säger "så kan du inte se ut" eller "vad fint !". Det kvittar. Jag får ont. Säger dom det mer negativa exemplet så gör det ont, för jag vill ju inte att dom ska säga så. Jag vill & får se ut precis som jag vill se ut! Men samtidigt vill jag inte att dom ska säga att det ser bra ut. Det känns så... Fel. För jag vet att jag ser bra ut, eller att det är fint. Det är ju på mig det sitter! Det är jag som har valt! Då tycker jag att det är fint & vill inte veta vad andra tycker. Visserligen är det kul att få komplimanger, men det känns så fel. Menar dom det? Tycker dom verkligen det? Usch, jag hatar min osäkerhet.. :/
Nu måste jag jobba med flash, men jag orkar inte. Minns typ ingenting, men jag måste..
Tyvärr.
& det gör ont.
Allt gör ont.
Förlåt.
Peace
/S.
Ibland vill jag säga ifrån. Men så samtidigt känns det så jävla fel. Liksom, dom har ju rätt, varför ska jag då får en chans att säga till? Dom menar ju inget illa, dom vill bara tala om för mig vad som är bäst för mig. Jag vet att dom bara menar väl. JAG VET DET!
Men dom vet inte hur ont det gör. Vet inte hur jävla svårt det är. Jag vill, men kan inte. Jag vill, men orkar inte. Jag vill med jag har inte styrkan till det! Jag är så svag , så svag. Det finns så himla mycket som jag vill kunna, som jag verkligen önskar ! Men jag kan inte, orkar inte. Det gör för ont..
& jag får ont av allt jag hör om mig. Om dom säger "så kan du inte se ut" eller "vad fint !". Det kvittar. Jag får ont. Säger dom det mer negativa exemplet så gör det ont, för jag vill ju inte att dom ska säga så. Jag vill & får se ut precis som jag vill se ut! Men samtidigt vill jag inte att dom ska säga att det ser bra ut. Det känns så... Fel. För jag vet att jag ser bra ut, eller att det är fint. Det är ju på mig det sitter! Det är jag som har valt! Då tycker jag att det är fint & vill inte veta vad andra tycker. Visserligen är det kul att få komplimanger, men det känns så fel. Menar dom det? Tycker dom verkligen det? Usch, jag hatar min osäkerhet.. :/
Nu måste jag jobba med flash, men jag orkar inte. Minns typ ingenting, men jag måste..
Tyvärr.
& det gör ont.
Allt gör ont.
Förlåt.
Peace
/S.
Fuck you.. FUCK YOU!
Hur fan kan ni fortfarande jaga mig? Fortfarande finnas i mina jävla tankar? Jag orkar inte, jag orkar fan inte att ni ska finnas där när jag ska sova, när jag har somnat. Det kvittar tex hur jag än ligger, så påminns det om er. Hur mycket jag än vill tänka på att jag & A har det bäst, så går det inte. FÖR NI ÄR IVÄGEN!
Alltid samma jävla sak. Den 1a i varje månad. ALLTID! Ni är så jävla fucking helvete. FAN! Ni tar ju fan över mitt jävla liv, fortfarande! Jag orkar inte det!. Sure, folk säger till mig att jag ska försöka, försöka ta mig vidare & försöka att inte tänka på det. Men vet dom som säger något sånt hur fan det känns? Hur det känns att verkligen bli något så brutalt & fruktasvärt äckligt?! jag tror inte det.
För tro mig när jag säger att jag försöker. Jag försöker med all kraft jag har. Jag vill int etänka på det! Jag gör egentligen inte det speciellt ofta heller. Men när jag väl gör det så förstör det en hel jävla dag för mig. Det är det som känns mest. Hur dom fortfarande kan kontrollera mig såmycket. Trots att det som hänt är 10 månader tillbaka.
Ibland undrar jag om jag har svårt att släppa det dock. Ska det verkligen ta såhär lång tid? Är det jag som är konstig som bara tar cp länge på mig att komma över det? Fan, jag vet verkligen inte.
Men sånna dagar, då dom förstör, är en dag som idag. Jag vill inte vara nära någon! Inte känna att någon kan se mig. Jag vill bara vara helt jävla osynlig. Vill inte sätta mig på en buss med massa människor. Det känns precis som att dom kan se rakt in i mig. Se exakt vad jag tänker & exakt vad som har hänt. Eller så känns det som att alla vill göra så mot mig. Som att alla vet att jag är sårbar, alla vill att jag ska må skit.
Jag vet givetvis att det inte är så, men det är inte lätt att skjuta bort den tanken när man väl har fått den. Med andra ord så vill jag inte vara bland folk idag. Vill inte att någon ska prata medmig, ta på mig eller titta på mig.
Förlåt A, för inatt. Du vet att det inte var ditt fel. Jag kändemig bara så jävla äcklig. Jag vet att du bara vill mig väl.
Jag älskar dig, grattis på 5 månaderdagen babe <3
Peace
/S
Alltid samma jävla sak. Den 1a i varje månad. ALLTID! Ni är så jävla fucking helvete. FAN! Ni tar ju fan över mitt jävla liv, fortfarande! Jag orkar inte det!. Sure, folk säger till mig att jag ska försöka, försöka ta mig vidare & försöka att inte tänka på det. Men vet dom som säger något sånt hur fan det känns? Hur det känns att verkligen bli något så brutalt & fruktasvärt äckligt?! jag tror inte det.
För tro mig när jag säger att jag försöker. Jag försöker med all kraft jag har. Jag vill int etänka på det! Jag gör egentligen inte det speciellt ofta heller. Men när jag väl gör det så förstör det en hel jävla dag för mig. Det är det som känns mest. Hur dom fortfarande kan kontrollera mig såmycket. Trots att det som hänt är 10 månader tillbaka.
Ibland undrar jag om jag har svårt att släppa det dock. Ska det verkligen ta såhär lång tid? Är det jag som är konstig som bara tar cp länge på mig att komma över det? Fan, jag vet verkligen inte.
Men sånna dagar, då dom förstör, är en dag som idag. Jag vill inte vara nära någon! Inte känna att någon kan se mig. Jag vill bara vara helt jävla osynlig. Vill inte sätta mig på en buss med massa människor. Det känns precis som att dom kan se rakt in i mig. Se exakt vad jag tänker & exakt vad som har hänt. Eller så känns det som att alla vill göra så mot mig. Som att alla vet att jag är sårbar, alla vill att jag ska må skit.
Jag vet givetvis att det inte är så, men det är inte lätt att skjuta bort den tanken när man väl har fått den. Med andra ord så vill jag inte vara bland folk idag. Vill inte att någon ska prata medmig, ta på mig eller titta på mig.
Förlåt A, för inatt. Du vet att det inte var ditt fel. Jag kändemig bara så jävla äcklig. Jag vet att du bara vill mig väl.
Jag älskar dig, grattis på 5 månaderdagen babe <3
Peace
/S
