& why is that?
Varför?
Det är fan den ständiga frågan. Ständiga frågan som aldrig får något jävla svar. Varför varför varför. JAG ORKAR INTE MED DEN JÄVLA FRÅGAN LÄNGRE! & jag orkar inte gråta varje jävla natt. Jag orkar inte gråta helt jävla ensam. Men såfort jag lyfter luren & ringer någon så säger jag något som jag egentligen inte ville säga & lägger på. Jag vill inte ha det så. Jag vill att någon jävel ska förstå att det är något som inte är rätt. Jag vill att någon enda jävla människa ska fråga mig hur det verkligen VERKLIGEN är. Inte det där vardagliga "hur är det idag?". Jag orkar inte med den frågan! Vad fan ska jag svara? Åh jo, det är skitbra. Låg uppe halva natten & grät. det är därför jag är så jävla trött. NEJ! Jag vill inte! VILL INTE!
Fan, kan inte någon bara visa att dom byr sig, iaf lite? Jag vet fan att ni bryr er, men ni visar inte det så som jag önskar. Visst, lite egoistiskt, men vafan. Endå. Ni vet fan hur jag mår rent psykiskt asså. Ni vet det! Men ni tänker aldrig på att det kanske är därför jag ringer. På att det kanske är därför jag har svårt att lägga på. Därför jag viskar eller att det är därför det är så sent.
Nej, ni tänker inte. & ni ska vara mina vänner. Ni förstår inte. Jag har visserligen inte bett er att förstå heller. Men ni kan väl iaf visa att ni bryr er? Visa det så att jag ser & förstår att ni bryr er. För även om jag vet att ni gör det så känns det inte så. Inte för tillfället iaf.. jävla piss skit.
Fan. Jag vet egentligen inte vilka som ska ta åt sig av detta, men ni vet väl vem ni är när ni läser det I guess. Men snälla, engagera er lite någongång. Bara någon enstaka jävla gång. Det skulle uppskattas..
Förlåt för min deppiga & egoistiska blogg idag, men idag är jag så sjukt jävla sliten & trött. & framförallt ledsen. På personer som betyder mest av allt. ALLT! Typ tack.
Peace
/S
Det är fan den ständiga frågan. Ständiga frågan som aldrig får något jävla svar. Varför varför varför. JAG ORKAR INTE MED DEN JÄVLA FRÅGAN LÄNGRE! & jag orkar inte gråta varje jävla natt. Jag orkar inte gråta helt jävla ensam. Men såfort jag lyfter luren & ringer någon så säger jag något som jag egentligen inte ville säga & lägger på. Jag vill inte ha det så. Jag vill att någon jävel ska förstå att det är något som inte är rätt. Jag vill att någon enda jävla människa ska fråga mig hur det verkligen VERKLIGEN är. Inte det där vardagliga "hur är det idag?". Jag orkar inte med den frågan! Vad fan ska jag svara? Åh jo, det är skitbra. Låg uppe halva natten & grät. det är därför jag är så jävla trött. NEJ! Jag vill inte! VILL INTE!
Fan, kan inte någon bara visa att dom byr sig, iaf lite? Jag vet fan att ni bryr er, men ni visar inte det så som jag önskar. Visst, lite egoistiskt, men vafan. Endå. Ni vet fan hur jag mår rent psykiskt asså. Ni vet det! Men ni tänker aldrig på att det kanske är därför jag ringer. På att det kanske är därför jag har svårt att lägga på. Därför jag viskar eller att det är därför det är så sent.
Nej, ni tänker inte. & ni ska vara mina vänner. Ni förstår inte. Jag har visserligen inte bett er att förstå heller. Men ni kan väl iaf visa att ni bryr er? Visa det så att jag ser & förstår att ni bryr er. För även om jag vet att ni gör det så känns det inte så. Inte för tillfället iaf.. jävla piss skit.
Fan. Jag vet egentligen inte vilka som ska ta åt sig av detta, men ni vet väl vem ni är när ni läser det I guess. Men snälla, engagera er lite någongång. Bara någon enstaka jävla gång. Det skulle uppskattas..
Förlåt för min deppiga & egoistiska blogg idag, men idag är jag så sjukt jävla sliten & trött. & framförallt ledsen. På personer som betyder mest av allt. ALLT! Typ tack.
Peace
/S
Din åsikt
Trackback
