Ville bara säga att jag älskar min Alexander.
Idag har vi varit tsm i 11 månader, fatta att det är nästan ett år! Det är ju nästan lite sjukt faktiskt. Men samtidigt kul. Det känns lite skrämande att tiden går så jävla fort! Jag kan liksom inte fatta att jag snart har gått i denna klassen ett helt läsår, men endå känns det som att man har gått här enda sen början..

Jag brukar tänka på mig & Alex ibland. Hur jävla bra vi faktiskt har det. Eller, jag har det. Han tar hand om mig på alla sätt & vis. Vill jag ha massage ger han mig det, vill jag ha godis köper han det. Om jag vill sova mitt på dagen så låter han mig göra det. Om jag börjar gråta håller han alltid om mig tills jag slutat gråta & börjar le. Han ger sig inte förrän jag ler :) Min sötnos. Han ger mig komplimanger & han påminner mig hela tiden om hur mycket han älskar mig. Efter 11 månader så har han fortfarande en nykär killes beteene. Nästan iaf :) Han säger aldrig nej om det är något jag vill ha eller vill göra. Han klagar aldrig på något, & om det skulle vara något så har han stog anledning till det. Han blir aldrig trött på att jag alltid klagar. Han blir aldrig trött på att lyssna på mig. Åtminstone säger han inget om det. Han har aldrig någonsin skällt på mig, eller bråkat med mig. Visst har han varit irriterad, men aldrig så att vi börjar bråka. Det är förståeligt att han blir lite irriterad ibland när han har mig som flickvän. Haha.

Jag vet inte riktigt hur jag någonsin ska kunna tacka Alexander för allt han gör mig. Han gör verkligen allt. Vad som än skulle hända eller var han än hade varit så hade han kommit alltid. Jag vet att han hade gjort allt för mig, det är bra. & jag hoppas att han vet att jag gör allt för honom med.

Alexander Michaloff, jag älskar dig, av hela mitt hjärta.
Alltid du & jag <3

/Din Stephanie.