"Jag tänker på hur stark betoning vi lägger på hur vi ska leva våra liv ... så stark att vi ibland glömmer att bara VARA.
När vi har drömmar och förväntningar gör vi oss sårbara, eftersom så mycket är utom vår kontroll. En enda incident kan krossa livslånga drömmar (ett dödsfall, en olyckshändelse, ett ekonomiskt bakslag, en brytning med någon man älskar) och oförutsedda omständigheter kullkasta våra planer.
Jag säger inte att vi ska sluta drömma eller sluta sätta upp mål, men istället för att lägga så stor vikt vid de saker som skänker oss lycka, borde vi leva varje ögonblick med glädje, med en brinnande iver och nöjda med att bara finnas till. Våra drömmar och planer är bara det. De är inte nödvändigtvis vad framtiden kommer att bli eller var vi kommer att befinna oss i den framtiden.
Vi kan med andra ord inte förutsäga framtiden, men vi kan välja hur vi ska leva varje dag."

Detta är ur ett brev som Alison hade skrivit till en vän några år innan övergreppet skedde. Jag tycker att det verkar logiskt & är helt fantastiskt skrivet. Man tror på det. Jag gör det iallafall. Gör ni?

Jag tycker att varenda en av er ska ta & läsa den boken. Det finns så mycket lärdom att ta ifrån hennes berättelse, så mycket styrka. När jag mådde som sämst läste jag den första gången. Efter att ha läst den kände jag att jag kan minsann klara vad som helst om denna kvinnan kan klara allt det hon utsattes för.

Tillbaka till livet - Alisons historia berättad av Marianne Thamm.

Ett människoöde du aldrig glömmer
En ung kvinna från Sydafrika blir våldtagen, oerhört svårt misshandlad och knivhuggen. Mot alla odds överlever hon. För att bearbeta det som hänt bestämmer hon sig för att offentligt berätta om de fruktansvärda övergrepp som två samvetslösa, iskalla våldsmän utsatte henne för.

 "Jag kan inte dö nu. Jag måste klara att resa mig upp och hämta hjälp. Det är bara jag som kan svara på alla frågorna, tänkte jag för mig själv. Det fanns inga andra alternativ eller möjligheter. Jag var tvungen att kämpa. Jag var tvungen att överleva."

I Tillbaka till livet berättar Alison sin häpnadsväckande, gripande och otäcka historia för journalisten Marianne Thamm. Vi får också ta del av historien ur andra människors synvinkel. Här berättar bilisten som hjälpte Alison om sina tankar och känslor, vi får möta Alisons föräldrar, Dr Angelov som sydde ihop hennes illa tilltygade kropp och polismannen Melvin Humpel som såg till att gärningsmännen fick sina rättmätiga straff.

Tillbaka till livet lämnar inte någon oberörd. Man gråter av vrede och smärta - men gläds och förundras också över Alisons styrka och förmåga att överleva.

---

Det finns inte mer att säga om denna boken. Jag har nu läst den 3 gånger på 1 år, & jag älskar den. Men jag varnar er om att den är väldigt väldigt jobbig att läsa i vissa bitar. Man får verkligen bita sig i läppen hårt för att inte tårarna ska spruta när man sitter på tåget tillexempel.

Puss