Jag har ju flyttat hem igen, hem till pappa. Det känns bra att vara hemma igen, att känna sig hemma. Men jag trivs inte. Eller ja, jag trivs inte i Höör ska jag väl säga. Hemma hos pappa är det inga problem, det är bara byn jag har problem med. Jag hade glömt hur många dumma minnen det finns, hur mycket känslor som kommer upp när jag är i Höör.

Eller i Sätofta. Var där förra helgen hemma hos Max kompis David. Som bor i huset mittemot vårt gamla hus. Helvete vad jobbigt det blev..

De senaste 2 veckorna har varit nästan tortyr för mitt huvud. Började med mardröm, sen fortsatte det med massa problem när jag insåg att det inte fanns någon att prata med. Den jag vill prata med lyssnar knappt, den jag behöver prata med bor i Oslo & dom andra som jag VET finns där vill jag egentligen inte prata med, inte när jag är så djupt nere. Det går liksom bra när det är på ytan bara, men ju längre ner jag sjunker, destu mindre människor vill jag blanda in..

Denna veckan har jag bott hos Max. Hans föräldrar är på fiskesemester så det har bara varit jag & Max. & Linus, men han märks knappt. Jag kan nog inte påstå att det varit befriande, jag mår fortfarande lika dåligt, men det är väl på bättringsvägen antar jag.

jag var ute på äventyr med Jonna i veckan. Vi åkte till Ystad & Simrishamn. Det var hur mysigt som helst. Sen har jag träffat mamma också! Det behövdes. Oavsett vad jag någonsin känner så behöver jag min mamma mer än vad jag erkänner. & det var skänt att spendera hen hel dag i stan med henne, gå på stan, fika, titta på folk 6 skratta åt allt & inget.

Så jag mår bra, men ändå inte..

Sen ska Max börja plugga om mindre än två månader, vilket innebär distansförhållande, IGEN. Jag får panik av att bara tänka på det! Jag vet fan inte hur mycket jag orkar.

Så, slut på gnället. Kommer ett inlägg till snart med lite bilder.

Puss