Just nu känns ALLT bajs. Fråga mig inte varför men allt känns bara som meningslöst arbete. "jag har tagit mig långt" nej, det känns faktiskt inte alls så. Jag känner mig egentligen inte mycket bättre än vad jag gjorde för 5 månader sen. Så vad hände liksom? Ska jag inte kunna må bättre av mig själv? Genom människor omkring mig eller genom att försöka vara stark? Nej, helt plötsligt ska jag inte klara det utan hjälp. Visst, jag kan erkänna att jag inte är så jävla stark, & framförallt inte nu. Men medicin? Vem vill NÅGONSIN gå så långt? Inte jag iaf. Jag förstår ju att jag behöver det.. Men jag vill inte behöva det!

Jag vill kunna må bra utan andras hjälp. Jag vill kunna vara stark & gå vidare. Vafan, hur ska jag klara mig resten av livet om det kommer en motgång? Visserligen HOPPAS jag att det inte kommer komma en sånhär omvändning igen.. Men man vet ju aldrig. Hur ska jag då klara mig?

Åh, orkar inte tänka på allt mer.

Jag saknar min baby. Saknar honom så ini helvete. & jag vet inte varför. Eller jo, klart jag vet varför men liksom.. Saknaden har aldrig varit såhär stor innan. Nu på sista tiden saknar jag honom såfort jag inte är med honom. Jag klarar helt enkelt inte av att inte ha honom omkring mig. Helt plötsligt klarar jag inte av att inte vara med honom. Orden "jag kan inte leva utan dig" har en halv betydelse här. För det känns som att allt bara försvinner. Lusten att vilja göra något, orken att göra det som behövs, viljan att få saker & ting gjorda. Jag vill inte ha det så. Visserligen bevisar det bara ÄNNU mer hur mycket denna jävla människan betyder för mig. Men jag vill inte vara BEROENDE av honom. & jag vill verkligen inte kväva honom. För just nu känns det som att det är det jag gör.

Säg ifrån isf baby. Jag älskar dig & vill aldrig förlora dig! Det kommer bli bättre, JAG kommer bli bättre. Om du vill stötta mig <3


Vet egentligen inte vad jag ville få ut av detta inlägget.. Antar att jag bara behövde skriva av mig lite.. Jag känner på mig att jag får en lååååååååång natt framför mig.. Inte kul :( Måste verkligen verkligen till både matten & praktiken. (matten har jag förmodligen redan failat STARKT i.) Sjukt pinsamt att komma till praktiken imorgon btw. Inte varit där sen i onsdags. Innan dess var jag borta på tisdagen. Hela veckan innan det försov jag mig, minst en halvtimme sen varje dag, & första veckan var jag bara där på måndagen. JIPPI FÖR ATT JAG ÄR BÄST!
Måste jag må såhär dåligt?
Snälla hjälp mig NU TACK!

Peace
/S