I had to take a life.
Såja, äntligen är min blogg snyggast ever! & den är även öppen, för alla. Jag hoppas inte jag får otrevliga reaktioner på den bara.
Jag vet snart inte vad jag tar mig till längre. (jag vet, depp depp depp) men jag orkar inte gå omkring med hjärtat i halsgropen, orkar inte vara stressad & hela tiden oroa mig för allt. Jag förstår inte varför. Jag vill nog inte förstå varför.
Det närmar sig ettårsdagen. Är det dumt av mig att hålla reda på det så? Eller ja, det är kanske inte så svårt när man vet vilken daum det var. & det är kanske så, att folk som har varit med om liknande inte heller kan sluta tänka på det ibland? Eller nej, det är säkert bara jag som är ovanligt jävla konstigt. Det värsta är nog att jag är så sjukt besviken på mig själv. Min förra psykolog sa att det tar ungefär ett år att komma över det, att liksom "sörja". Det har gått ett år nu, jag mår fortfarande inte mycket bättre innuti än vad jag gjorde för några månader sen.
Alltså, jo. Jag mår bra. Jag mår betydligt mycket bättre än jag gjorde för säg, 7-8 månader sen. Betydligt bättre än för 5 månader sen. Men endå mår jag dåligt. & det är just det jag inte vill! Oftast är det pga det som jag mår dåligt med.. Jag blir så fruktansvärt frustrerad!
Jag kunde inte somna inatt..
Somnade runt halv 5. Ska upp 6. Även om jag kände mig halvt pigg (sådär pigg som man känner sig kl 6 på morronen) så kände jag att jag inte hade orkat med någon praktik, idag heller. Jag hatar det! Jag har börjat sova dåligt igen.. Det känns inte bra. Inte alls bra :(
Idag är en bajsdag, EN BAJSDAG!
Idag är en sån dag när jag inte vill gå ut genom dörren. När jag tror att alla vill göra mig illa & att alla vet exakt vad jag känner. Det känns så jävla sjukt! Det känns som att alla tittar på mig, känns som att alla tänker "shit, vilken patetisk skitunge". Jag vet att dom inte gör det! Jag vet att ingen vill mig illa! Men jag tror dom vill det. Det känns så i kroppen.
Känns som att alla vill mig illa, egentligen.
Palla läsa om mitt tråkiga liv egentligen. Skriver endå bara hur dåligt jag alltid mår.
Sry.
Peace
/S
Jag vet snart inte vad jag tar mig till längre. (jag vet, depp depp depp) men jag orkar inte gå omkring med hjärtat i halsgropen, orkar inte vara stressad & hela tiden oroa mig för allt. Jag förstår inte varför. Jag vill nog inte förstå varför.
Det närmar sig ettårsdagen. Är det dumt av mig att hålla reda på det så? Eller ja, det är kanske inte så svårt när man vet vilken daum det var. & det är kanske så, att folk som har varit med om liknande inte heller kan sluta tänka på det ibland? Eller nej, det är säkert bara jag som är ovanligt jävla konstigt. Det värsta är nog att jag är så sjukt besviken på mig själv. Min förra psykolog sa att det tar ungefär ett år att komma över det, att liksom "sörja". Det har gått ett år nu, jag mår fortfarande inte mycket bättre innuti än vad jag gjorde för några månader sen.
Alltså, jo. Jag mår bra. Jag mår betydligt mycket bättre än jag gjorde för säg, 7-8 månader sen. Betydligt bättre än för 5 månader sen. Men endå mår jag dåligt. & det är just det jag inte vill! Oftast är det pga det som jag mår dåligt med.. Jag blir så fruktansvärt frustrerad!
Jag kunde inte somna inatt..
Somnade runt halv 5. Ska upp 6. Även om jag kände mig halvt pigg (sådär pigg som man känner sig kl 6 på morronen) så kände jag att jag inte hade orkat med någon praktik, idag heller. Jag hatar det! Jag har börjat sova dåligt igen.. Det känns inte bra. Inte alls bra :(
Idag är en bajsdag, EN BAJSDAG!
Idag är en sån dag när jag inte vill gå ut genom dörren. När jag tror att alla vill göra mig illa & att alla vet exakt vad jag känner. Det känns så jävla sjukt! Det känns som att alla tittar på mig, känns som att alla tänker "shit, vilken patetisk skitunge". Jag vet att dom inte gör det! Jag vet att ingen vill mig illa! Men jag tror dom vill det. Det känns så i kroppen.
Känns som att alla vill mig illa, egentligen.
Palla läsa om mitt tråkiga liv egentligen. Skriver endå bara hur dåligt jag alltid mår.
Sry.
Peace
/S
Din åsikt
Trackback
