This mess
Att jag aldrig inser egentligen. Inser hur folk runt omkring mig har det. Visst, jag vet att några stycken inte mår särskillt bra, men vad gör jag åt saken? Det är inte likt mig att bara se förbi allting, bara.. ignorera det. Jag vill inte skita i det. Men jag orkar liksom inte riktigt. Jag vill inte vara en påflugen jävla kärring som frågar ut dom. & jag orkar inte lyssna på deras problem. Egentligen. Men jag gör det gärna. Mer än gärna. Det som stör mig mest av allt är att folk tror inte att dom kan prata med mig. Dom tror att det tar för mycket energi & gör mig ännu mer deppig. Visst, det tar sjukt mycket energi att lyssna på någon annans problem. Men samtidigt ger det mig en paus. En paus från mina egna problem. Om någon behöver prata så fokuserar jag enbart på dom & deras bekymmer.
Jag vill att folk ska prata med mig. Vill att dom ska känna att jag finns där, när som helst. Nästan iaf. Men samtidigt vet jag inte om jag orkar lyssna på andras problem. Jag blir bara förbannad. "varför bryr sig ingen om mig?", "orkar dom inte lyssna på mig ska jag inte lyssna på dom" VAD FAN ÄR DET FÖR INSTÄLLNING ? Jag ska bättra mig. på vissa plan iaf.
Men jag orkar nog inte fullt ut. & alla ni som läser detta, om ni läser det, så vet ni vilka ni är & jag hoppas att ni kan förstå mig. För att ge all energi för att få er att må bättre tar all energi från mig själv. Förlåt.
& till dig, jag vet att du har svårt att lita på folk. & jag vet att det dels är mitt fel. Jag önskar jag kunde ta tillbaka tiden & göra det ogjort. Även om du hade det svårt redan innan att lita på människor så gjorde jag inte det direkt lättare. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att gottgöra dig. vet att det förmodligen inte finns något jag kan göra. & nu, nu gör jag såhär. Jag tänkte mig inte för. Jag hoppas att det inte tog för hårt. För att förlora dig igen, även om vi inte pratar så fruktansvärt mycket, skulle knäcka mig.
Du är du & jag uppskattar dig, så sjukt mycket. Du är en stark person, med sårig insida. Jag vill hjälpa dig mot lyckan.
Förlåt.
Peace
/S
Jag vill att folk ska prata med mig. Vill att dom ska känna att jag finns där, när som helst. Nästan iaf. Men samtidigt vet jag inte om jag orkar lyssna på andras problem. Jag blir bara förbannad. "varför bryr sig ingen om mig?", "orkar dom inte lyssna på mig ska jag inte lyssna på dom" VAD FAN ÄR DET FÖR INSTÄLLNING ? Jag ska bättra mig. på vissa plan iaf.
Men jag orkar nog inte fullt ut. & alla ni som läser detta, om ni läser det, så vet ni vilka ni är & jag hoppas att ni kan förstå mig. För att ge all energi för att få er att må bättre tar all energi från mig själv. Förlåt.
& till dig, jag vet att du har svårt att lita på folk. & jag vet att det dels är mitt fel. Jag önskar jag kunde ta tillbaka tiden & göra det ogjort. Även om du hade det svårt redan innan att lita på människor så gjorde jag inte det direkt lättare. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att gottgöra dig. vet att det förmodligen inte finns något jag kan göra. & nu, nu gör jag såhär. Jag tänkte mig inte för. Jag hoppas att det inte tog för hårt. För att förlora dig igen, även om vi inte pratar så fruktansvärt mycket, skulle knäcka mig.
Du är du & jag uppskattar dig, så sjukt mycket. Du är en stark person, med sårig insida. Jag vill hjälpa dig mot lyckan.
Förlåt.
Peace
/S
Din åsikt
Trackback