Psyk.

Jaha, det gick väl bra hos psykologen.. Pratade om lite runt omkring. Vänner som sviker en, vänner som ställer upp, pojkvänner som är helt jävla fantastiska, föräldrar som förbiser en. Ja, typ. Eller... Mamma & pappa ser ju mig, men jag orkar aldrig säga ifrån, orkar aldrig säga vad som verkligen pågår, eller vad som är fel. Vågar helt enkelt inte säga ifrån när jag vill att något ska vara annorlunda. Vi kom fram till att jag måste öppna mig mer, måste lära mig att ta mer plats. Att jag måste lära mig att ibland får jag lov att stå i centrum. Ibland är det bara mig jag ska prata om, inte lyssna på någon annan när dom drar upp sina problem. Jag ska sluta med att bara lyssna. Måste börja prata.. Om mig själv. Inte om småsaker som alla har problem med, inte om hur jag har det hemma eller i skolan. Utan vad jag tänker på. Vilka tankar jag har, vad jag har fått utstå, vad jag går igenom.

Så, förlåt om jag kommer bli självisk.. & förlåt om jag inte lyckas med att tänka på mig själv. För som Jonna sa, jag måste tänka på mig själv ibland & prata om det. För mina vänner ser hur jag mår & dom mår bara sämre av att inte få veta att jag mår dåligt. Typ. Jag älskar Jonna <3

&, Stifler är den grymmaste killen i klassen nu när Johan har lämnat oss.
(stifler tvingade mig att skriva det.)

Jag skriver kanske mer senare.

Peace
/S

Din åsikt

Jag kommer inte att godkänna kommentarer som är anonyma, kränkande mot mig eller folk i min omgivning & kommer inte godkänna reklam kommentarer. Så hade ni tänkt göra det kan ni strunta i det för det tas bort direkt. Tänk också på att du aldrig är riktigt anonym på internet.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Vill du bli ihågkommen?

E-postadress: (Enbart jag som ser den :*)


Har du en blogg jag kan besöka?:


Säg vad du tycker :D

Trackback