Denna natten är ingen bra natt. Jag vet inte var allt kom ifrån, men när jag låg i sängen, helt släckt & med ögonen stängda så bara blixtrade det för mina ögon. Vad var det? Kan det verkligen? Oh gud... Plötsligt blev det mer & mer, tätare & tätare. Plötsligt såg jag allt. Igen. Jag fick se allt framför mig.

Jag började gråta. Jag ville skrika. Ville skrika åt mig själv att springa, ta dig loss!
Jag har börjat få flashbacks igen.

Jag vill inte. Jag får panik! Jag måste ha min medicin med andra ord. Inte ätit den på typ hela månaden nu, men nu märks det kanske hur mycket jag faktiskt behöver den. Eller jag vet egentligen inte.

Jag har iallafall inte kännt såhär på riktigt, riktigt länge. Jag vill ha Alex här. Nu. Jag vill kunna gråta ut i hans famn. Jag vill inte vara själv. Vill inte! Jag måste ha någon här! Måste få krama någon. Vill att någon ska hålla om mig. Säg något så att jag glömmer, jag vill inte tänka på detta nu!

Jag måste sova. Jag måste sova. Jag måste sova.

Varför hände detta nu? Jag har ju inte haft en flashback på ett år! Det var ju knappt att det hände den 1a december. varför nu? Helt oförståeligt. Helt jävla oförståeligt.

Rädda mig?

Sorry, jag var tvungen att få skriva av mig. Jag mår inte alls bra just nu. Hyperventilerar nästan & gråter så jag måste leta efter luft. (märklig kombination, men så är det.) Jag har verkligen inte mått såhär på länge. Vad har hänt?