Ungefär så känns det just nu. Som att jag har världens tråkigaste liv. Utan tvekan. Visst, ibland händer det lite saker som är ljusglimtar i detta mörker. Men det är inte tillräckligt ofta.

Jag hittar inget jobb, har inga pengar & jag kan int egå hem. Inte till rätt hem iaf.
vad ska jag göra då? Ligga hos min pojkvän hela dagarna & glo på tv eller sova? Röka bort halva mitt liv?

Jag önskar verkligen att jag hade ork till att hitta på något med Alex, men jag har så jävla dålig kreativitet & fantasi just nu så att jag inte kan komma på något. Dcok hade jag tänkt att gå ut & fota med honom idag (visst vet jag att han inte är intresserad av det, men då gör vi något iaf!) men det rann ut i sanden för att jag glömde nämna det för Alex.  Jag vill kunna gå in till stan & glo i skyltfönster & ta en fika någon gång ibland. Vi har inte fikat på minst 2 månader känns det som! & det är ju lite sjukt egentligen. Visst hade vi kunnat fika här hemma, men det är inte samma sak.

Jag känner mig bara så.. slapp. Slö, död nästan. Fakstiskt. Jag somnar vid 3-4 på nätterna & går upp vid 1 om dagarna. Så vill jag inte ha det! Men sammtidigt skänns det så jävla onödigt att försöka på att somna vid 11-12 & gå upp vid 9-10 tiden på morgonen. varför liksom? Finns ju ändå inget att göra om dagarna.

Har faktiskt börjat fundera på att söka Au pair. Som mamma säger. Kanske inte så långt bort, England isf. London! (oh yes!) Men jag vet inte om jag klarar det just nu. Jag måste verkligen försöka få tag i mitt liv igen, hitta det igen. Kanske finns det bara ett sätt, kanske inte.

Jag vet inte. Vi får se. Det enda jag vet är att det måste ske snart, annars kommer hösten & deppressionen ifatt mig. NO THANKS!

Puss.