Fan vad man ska ha mycket tankar och känslor. Om allt egentligen.
Jag tycker det är skit jobbigt. Jag är en väldigt känslig person, jag tar åt mig av vad andra tycker och säger, jag har lätt att känna för eller emot en person och jag är helt enkelt väldigt känslig.

Bara att jag har ont i min rygg får mig att bli känslig. För att jag vet att jag hade ont i ryggen när blööööööööööö hände. Jag vet att jag hade ont överallt egentligen, men just ryggen minns jag. Jag hatar det. Jag tänker alldeles för mycket. FÖR mycket.

Jag borde vara glad, jag ÄR glad! Men jag kan inte låta bli att tänka på det. Och det förändrar väl inte mitt humör under dagen, men under natten. När jag inte kan sova. När jag känner att det inte finns något annat än det. Det är nätterna som är jobbiga. Och ändå vill jag inte sova.

Jag vet, makes no sense at all i detta inlägget.
You know what?

Bite me!