Jag börjar bli trött på detta nu.

Jag har haft en underbar helg. Fint väder och jag har haft fin människor kring mig. Men jag har ändå känns mig som en skit på två ben. Rent ut sagt. I lördags när vi kom hem från grillfesten så bröt jag ihop totalt på sängen. Grät i minst en timme. Tur jag har Jonna ♥.

Jag trodde jag hade släpt det. Släpt denna människan. Men så fort jag fick reda på allt och kände hur jävla ont det gjorde så kom människan tillbaka i mitt liv. Jag vill inte känna såhär, jag vill kunna säga att jag inte bryr mig. "Det är inget som rör mig i ryggen". Men det göt det. Det gör ont Riktigt jävla ont. Och det känns som att jag är i 1.000.000 bitar. Jag orkar inte det mer, jag vill släppa taget.

Sen känns det som att jag förlorat en av de viktigaste människorna i mitt liv, för att jag flyttat till Malmö.. Och en annan väldigt viktig människa.. Jag vet inte hur, men jag lyckas skämma bort människor just nu..

Men mest är jag så jävla sönder. Har ont överallt och vill egentligen inte gå upp på morgonen. Men jag gör det. Och jag har roligt och får fina dagar. Men kvällarna är outhärdliga. Stunderna när jag är ensam. Ändå vill jag bara vara ensam mest hela tiden. (eller egentligen inte, för om jag är ensam så tänker jag för mycket. Om jag är med någon så har jag roligt!)

Jag hatar att må såhär. Bra men ändå dåligt. Det är riktigt jävla skit jobbigt! God damned.. I need a hug.


Jag vill visa er en låt som jag lyssnar på konstant. Den får mig att bli ledsen, men ändå inte. hah..




Just det, det är Heartless, ni vet den där låten med Kanye West. Fast detta är med William Fitzsimmons. Mycket bättre tycker jag!

Puss