Jag har varit rökfri i 18 dagar nu! I'm a good girl! Fast jag tuggar tuggummin (vanliga) som bara den! Och biter mig i läppen hela tiden, samma jävla ställe också!


Jag skulle behöva mer tid. Min egen tid. Jag skulle behöva känna, vara och bara leva. Leva mig själv, andas mig själv, vara mig själv.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det. Jag bara känner det. Känner mig klämd. Mellan en verklighet som jag tycker om, och en fantasi som jag älskar. En fantasi som kan bli en verklghet, där jag faktiskt är den personen som jag brukade vara. Den personen jag vill bli.

Kan jag bli det i denna verkligheten också? Jag vet inte.
Jag vet inte mycket längre.

I need time.