Jag tänker för mycket igen. För mycket ångest, paranoid, panik. You name it. Jag kan inte sluta undra, sluta känna. Det känns så fel att tänka på det, men på något vänster kan jag inte låta bli! Jag känner för mycket negativt just nu, jag antar att det är därför jag tänker så mycket på det. Kanske för att jag är ute så mycket också. Jag älskar att vara ute, det är inte det. Men när jag går ensam blir jag så rädd. Tänk om jag möter dom? Om dom hoppar på samma buss som mig, eller ser dom på en uteservering.. Samtidigt blir jag rädd. Tänk om jag inte känner igen dom? Tänk om jag träffar nytt folk och dom är med där? Skulle jag känna igen dom? Skulle dom känna igen mig? Åh! Jag blir galen på att inte ha raka svar.

Jag vill inte tänka på detta. Jag vill inte känna som jag känner. Och jag är så dum att jag skriver det här istället för att prata med någon av alla mina underbara vänner om det. Men sen är jag inte den som pratar, jag skriver hellre.. Det vet mina vänner om också. Och dom som bryr sig tillräckligt läser min blogg, och vet exakt vad jag pratar om.

Jag har kännt såhär i några dagar nu. Och jag känner mig väldigt stressad av att känna detta. Av att tänka på det. Jag går runt och spänner mig hela tiden, går runt och är irriterad och bitter. Det finns stunder då jag inte tänker på det, då jag är helt avslappnad och känner mig trygg. Sen kommer det stunder av svaghet, när jag bara vill gräva ner mig under jorden. Stunder av hat, av rädsla. Stunder av panik och hjärtklappning.

Sen har jag underbara stunder. När jag skrattar, mår bra och känner mig hel. Stunder jag är med mina vänner. Jonna ♥, som får mig att skratta hela tiden, får mig att verka galen! (gaaaaalen) Pålle, som alltid vill hitta på något och som får mig att må bra. Och många andra som bara finns där, kanske inte hela tiden, men dom dyker alltid upp när det behövs. Mina vänner, som alltid får mig att le, skratta. Se det positiva. Jag vet att det är så det ska vara. Men ibland får jag svaga stunder, dagar ibland.

Jag är stark. Jag klarar mig.
Med hjälp av mina vänner!

It's just one of those days..