Ja, hösten har ju kommit med stora steg. Träden är gula istället för gröna, det regnar mer än vad det är sol & termometern står oftare på under 10 grader än över. Nackdelen med att bo i Malmö är också blåsten som kommer från kusten. FY vad kallt det blir =( .

Med hösten kommer också den berömda "höstdepressionen" som många får. Jag känner av den. Mycket. Tror jag. Jag vill nog inte ens känna efter hur mycket jag faktiskt känner av den. Jag vet att jag inte riktigt vill gå upp på morgonen. Jag ser inte riktigt färgerna & den vacka höstsolen. Jag vill se det, för jag älskar det. Men, jag kan inte. Ett tecken på hur jag känner är att jag inte tagit ett enda foto med min kamera sen i juli. JULI! Det är för fan 3 månader sen. Min kamera är nästan dammig!

Men så finns det ljusglimtar. Jag & Jonna tog en promenad idag. Det var lite småruskigt, men inte så fasansfullt kallt. Det regnade, men inte sådär överdrivet mycket. Vi bestämde oss dock för att hoppa i vattepölar på vägen hem. Snacka om att vara 20 respektive 21 år ;) haha! Men kul var det! Kallt också för den delen -.- Det första vi gjorde när vi kom hem var att ställa oss i duschen och få lite värme :P

Det är också den av de få riktigt bra stunderna jag haft på ett tag. Visst ar jag kännt någon sots glädje. Med Jonna, Ena, Pålle, Micki. Jag känner glädje när jag pratar med Flo. Men, inte så som jag gjorde idag. Den där fåniga, överdrivna glädjen. Den som jag kände hela sommaren. Som faktiskt funnits där var & varrannan dag. Så som den ska vara.

Jag saknar det.

Bah. Never mind. Hoppa i vattenpölar är kul. & kallt. SOM FAN! haha!
Puss.