Jag är hemma i Höör igen. Jag saknar redan Svängsta, Max, Emil, allt. Jag saknar att kunna pussa på Max när jag vill. Saknar att höra Emil sjunga så det ekar i väggarna. Saknar att leka hemmafru ;D haha! Jag trivdes som fan där uppe. Även om hålan är mindre än Höör så var det.. mysigt. Jag kände mig inte stressad en enda gång, förrän jag skulle hem..


Jag vet inte om jag kan somna. Jag vill inte prova. Jag vill inte lägga mig. Jag vet att jag kanske låter patetisk eller dramatisk, men jag försöker bara få fram mina känslor i ord.

Det är olidligt att inte kunna vara nära Max just nu. Olidligt!